Trots att det knappast syns så är jag faktiskt statist i Linnéuniversitetets reklamfilm som går/kommer att gå på bland annat biografer. Parkour-pojkarna är galet duktiga och alldeles för våghalsiga. I ärlighetens namn trodde jag inte att den skulle bli så bra som den faktiskt är när jag var med en stund på inspelningen. Men jag gillar den faktiskt.

Nu ska jag packa min väska och ge mig iväg till skolan för att diskutera lite artiklar. Akademiska artiklar är allvarliga saker.

Nu testar vi ett nytt format här i bloggen. Jag är ju kolossalt svag för inredning, får en massa idéer när jag bläddrar i inredningstidningar men att hitta grejerna i reportagen är inte alltid det lättaste. Vad tycker du? Vill du ser mer sånt här?

För det mesta inbillar jag mig att jag kan hantera stress bra. Men idag börjar jag tvivla på denna styrka. Jag har fått en väldans massa saker uträttade och kommer antagligen att hinna en hel del till innan dagen är slut. Men att flänga och fara mellan olika ställen, passa tider och samtidigt komma ihåg viktiga saker brukar inte gå så bra när jag är stressad. Som idag till exempel. Till råga på allt lyckades jag bara sova några timmar. Men imorgon tänkte jag vakna på en bra, piggare och mindre stressad sida. Och vara glad om en lärka.

För att försöka bli trött så gjorde jag om lite här på bloggen. En vårstädning kan vi kalla det. Och inte blev jag tröttare för det.

Nu sitter jag smått fascinerad och tittar på extramaterial till Mad Men där reklam från 1960-talet varvas med intervjuer av dåtidens reklammakare på Manhattan. Under de senaste månaderna har företag börjat "återanvända" sina reklamfilmer (exempelvis Blåkläder). Ett knep som fler borde ta efter (okej, 1980- och 1990-talet borde förbli arkiverade). Coca Cola har exempelvis haft flera sköna reklamfilmer genom tiderna:

1960-talet

1970-talet

1980-talet

1990-talet

Nu ska jag, aningen hänförd, sätta mig i soffan och för andra gången titta på första säsongen av Mad Men. Trots att Don Draper är konstant otrogen och röker som en borstbindare kan jag inte låta blir att gilla honom en aning. Och det är verkligen svårt att inte gilla inredningen på Sterling Cooper, alla underbara kläder och vässade karaktärer.

Så här har det sett ut i vårt arbetsrum hela dagen. Nu ska vi peppa oss själva med lite mackor, te och lösgodis för ett par timmar till under flitens lampa. Och som pricken över i:et har jag fått en Residence av S. Lyckan är gjord!

Jag erkänner min svaghet för choklad och även för TV-reklam. Denna gång föll jag för dessa frestelser i kombination. Cloetta gör snygg TV-reklam för den nya, rättvisemärkta, chokladsatsningen Good. Förpackningen vädjar till mina svaga chokladälskarnerver och får mig att tro att den är aningen nyttig då den även innehåller nyttiga caschewnötter och C-vitaminrika tranbär. Till min besvikelse är dessvärre nötterna och tranbären i småbitar, vilket gör att smaken aldrig riktigt framhävs. Chokladen är inte av överdrivet hög kvalitet och smakar faktiskt mest som "billig" choklad. Ett stort plus är dock att själva kakan är snygg. Ett mönster som troligen kommer att revoltera chokladbranschen pryder denna goding. Bitarna har är inte av det klassiska fyrkantiga slaget utan bryts i sneda och assymetriska bitar (ett hett tips om man ska dela den är att ge bort den mindre biten av en rad och behålla den större själv).

Trots att jag inte är överväldigad av denna chokladnyhet är den dock så pass good att jag inte ville dela med mig av den.

Om jag hade ett så här tjusigt arbetsrum så skulle jag alldeles säkert vara mer motiverad och inspirerad att läsa min 700 sidor tjocka metodbok.

En fin-fin Nikon D5000 med kameraväska och minneskort till en prisvärd summa på Dustin Home är på väg hem till mig. Wohooooo!