För att riktigt känna ungdomen i mina ben

Jag har precis vinkat av tio 75-plussare som varit på lägenhetsvisning hos mig. När jag berättade för min kompis Johan (som bor i huset mitt emot oss) att jag skulle flytta in var första kommentaren "men är inte det ett äldreboende!?". Nej, Johan. Det är inte ett äldreboende, trots att att våra grannar är närmare döden än mydighetsålder.

Vi måste ha sänkt medelåldern i trappuppgången med sisådär 50 år när vi flyttade in. Och vi har bott bra, en inglasad balkong, inga trånga utrymmen eller trösklar och en hiss som stannar ett steg från lägenhetsdörren. Perfekt. Om man är 80 och har rullator. Nu riktigt längtar jag efter att släpa matkassar upp för en smal men väldigt charmig trapp till andra våningen för att riktigt känna ungdomen i mina ben.



Efter att jag Photoboothlarvat mig en stund ska jag och mina unga och friska ben gå och köpa lösgodis och ta helg. Leon kommer och gör mig sällskap i helgen. Det kommer bli super och han kommer definitivt att sova i min säng, trots att han inte borde. När han är sådär mysig som bara han kan vara och tittar på mig med sina söta hundögon kan jag ju inte bara låta honom sova på golvet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0