Efter en fyrtiofemtimmars arbetsvecka med många fysiska inslag under förra veckan ska vi äntligen dra upp gallret till den nya Cerverabutiken på Mariebergs Centrum. Och det blir himlans tjusigt!

Joshua Radin (tror speciellt att Anna gillar denne stilige New York-bos stämma). Passar perfekt att baka amerikanska chocolate chip cookies till hur som helst.

Jag har nästan glömt bort hur trött man är efter en arbetsdag på fötter och med ett leende på läpparna. Mamma och jag har precis varit ute på promenad för att få lite frisk luft. Närkeslätten är riktigt tjusig i kvällsskrud. Och luften var verkligen frisk - och aningen kylig.



Och dagens otrevligaste ord är hudavlagringar.

Första sommarjobbsdagen är slut. Jag, mina svettiga fötter och min (faktiskt!) välmående bil har precis landat hemma hos mamma. Jag har fått världens största hamburgare och blivit alldeles för mätt.

J-E: Det är hon väl inte, hon gör ju bara sitt jobb.

Att roas av vilda och tama djur i fångenskap är verkligen underskattat. Jag, S, L och M har varit på Kolmårdens djurpark. Och jisses, vilka sköna djur vi träffat! En stretchande brunbjörn, illaluktande apor, alldeles för söta getter, kaxiga bockar, djur som antagligen var kameler men hade likväl kunnat vara Gollum i Sagan om ringen. Och bäst av allt - tigrarna! Efter att promenerat backe upp och backe ner och uthärdat en sälshow med en galen pirat som konfrencier (som dessutom gick på något som antagligen var både starkt och receptbelagt) var vi alla riktigt hungriga. I bilen fanns nektatriner och Ullas bullar. Nektariner fastnar alldeles för lätt mellan tänderna. Frågan är då: peta eller inte peta mellan tänderna precis efter att man kelat med en get? Svårt beslut att fatta. På vägen hem stannade vi för övrigt i Vingåker och åt den största pizza jag någonsin sett.

Tro det eller ej men jag är inne i någon form av nyttig period. Äter mûsli med dinkelprylar i filmjölken, cyklar motionscykel på morgonen och drar med mamma ut på promenad på kvällen. Och imorgon ska jag till och med ta mig till simhallen och simma tillsammans med E. Tusen meter har vi planerat. Och jag anar att jag kommer förstå att jag faktiskt har muskler på kroppen efter det. Men kul ska det bli.

Jag insåg precis att jag får veta resultatet på förra veckans juridiktenta inom ungefär en vecka. Av någon, antagligen, välbehövlig anledning har jag helt förträngt allt vad skolarbete och tentaperiod heter sedan jag kom hem. Skönt! Hoppas dock att min närmast rituella inställning av lagboken och de andra juridikböckerna inte behöver göras om. De står nämligen bättre i bokhyllan än på skrivbordet.

Äntligen har jag landat hemma i Örebro. Och jag har inte haft några måsten på flera dagar. Bara njutit av att vara ledig och haft mysigt. Igår åkte mamma och jag till en blomstermarknad utanför Örebro och handlade en massa blommor och kryddor som vi planterade i krukor när vi kom hem.

Jag har fyllt en hel - relativt stor - resväska med skor. Och jag har den kvinnliga åkomman som kallas separationsångest när jag packar. Problem, problem!

Jag vill hem till mamma och pappa, Leon, gnällig dialekt, närkeslätten, vännerna hemma, båtturer på Hjälmaren, slottet och den fina men illaluktande svartån. Och jag vill det nu, nu, nu.

Jag har problem. Solen lockar mer än mina böcker och jag har svårt för att tygla mitt rastlösa jag. Försöker bota med kallt kaffe ur Filippa K-mugg. Fungerar inte. Det faktum att jag är extremsugen på frukt men inte har någon och inte heller kommer att handla någon eftersom jag snart lämnar Växjö gör inte saken bättre.

Punka, plugg, plugg och pastasallad.

Okej. Jag har precis uppmärksammat att det första man möts av när man går in på min blogg är Marit Paulsen. Inte så upphetsande, som en av mina lärare hade sagt. Men tänk på hur mycket kunskap som finns innanför hennes pannben och hur mysig hon är som häller upp kaffe i plastmuggar på ett furubord mitt ute i skogen, så blir hon helt plötsligt rätt acceptabel. Och om du inte tycker likadant - titta inte så noggrant.

Nu har jag packat fyra lådor med saker som ska få flytta hem till Örebro. Inte konstigt att vi har det lite trångt i skåpen när de är fyllda med så mycket saker som inte används.

Varje gång jag sätter ner händerna i diskvatten eller bara närmar mig diskborsten, diskmedel och en flottig stekpanna börjar det uteslutande att klia någonstans på kroppen. Sådär så att kliandet liksom inte går över av sig självt. Man måste verkligen göra något åt det och att ta till diskvattniga händer känns inte tilltalande, inte heller den faktiska möjligheten att göra som djur - klia/gnida sig mot något föremål, t.ex. en kökslucka för att bli kvitt kliandet, känns naturligt. Och det är tyvärr inte heller någon form av diskallergi. Det verkar bara vara allmän djävlighet.

Ångermanland har bäver, Hälsingland har Lodjur, Uppland har havsörn, Skåne har kronhjort och av någon konstig anledning har Gotland igelkott och inte får. De flesta av landskapen i vårt avlånga land har riktigt häftiga och mäktiga landskapsdjur. Men vad fick Närke? Jo, vi fick den sketna lilla mesiga hasselmusen. Inte ens en fet äcklig kloakråtta som folk ändå kan bli lite rädda för. Nej, vi fick den mesiga lilla söta hasselmusen som varken syns eller hörs.

Håller på att sammanfatta kurslitteratur men tog en fikapaus en stund och råkade slå på TV:n. SVT visade Henrik Schyffert och både jag och S började skratta så att vi nästan spottade kaffe och sockerkakssmulor. Nu har jag dock tagit mig i kragen och bänkat mig framför ett tråkigt dokument och ska nu bekanta mig närmare med horisontella avtal och karteller. Om en stund ska vi dock tvätta, städa och gå upp på vinden. Vart tog den traditionsenliga vilodagen vägen?