Någon har släppt ut ett otaligt antal testosteronmonster i sjuttonårsåldern. Och jag tror att S och jag mötte dem alla när vi var inne i stan. Om de inte cyklar, har jeansen instoppade i Intersport-sockor och cyklar på en damcykel av äldre modell samtidigt som de har alldeles för mycket - och säkert dyrt - vax i håret och högljutt berättar om att de vill spränga affären där de köpt och lämnat in sin dator på reparation - troligtvis för att de ägnar sig åt dataspel, så möter man dem tillsammans med en hemmablonderat brud i blanka leggings samtidigt som de  lägger en riktigt, riktigt, stor spottloska mitt på trottoaren. Och tycker att det är häftigt. Jag blir så trött.

Vem tusan är mannen bakom lagboken? Mannen med det torra, minst sagt konstiga och ovanliga namnet Torkel Gregow. Inte helt oväntat ser han inte speciellt mycket roligare ut än vad som kan förväntas av en lagens man:

För första gången i mitt liv har jag gett en bilmekaniker en verbal smocka. Eller åtminstone en örfil. Pärlan lever åter igen upp till sitt namn. Och om ni har problem med en bil tycker jag att ni ska välja vilken annan bilverkstad som helst förutom Teleborgs Bilservice. Basta.

Under helgen har jag varit på kick down med amår09. En lantlig sådan. Efter c:a 40 minuters bilfärd från campus befann vi oss mitt på det småländksa höglandet, i obygden, på landet och ute på bondvischan. Närmsta grannar var en familj långhåriga kor som var allmänt oförtjsta i oss men synnerligen förtjusta i morrötter. Stugan vi hyrde var minst sagt pittoresk, dock med alldeles för mycket inslag av kitch och osmakligt kreativa lösningar (läs belysning i gardinstången etc). Hur som helst hade vi det toppen. Tur också att det fanns en braskamin som vi eldade ordentligt i. Lite lagom kaxiga gav vi oss nämligen ner i den ouppvärmda poolen utanför stugan. Årets permiärdopp utomhus var kallt men uppfriskande.

Nu är jag tillbaka i verkligheten igen. Juridik står på eftermiddagens schema.

I dryga trettio minuter har jag lyssnat på sjaskig skvalmusik i väntan på telefonsupport från Apple. Tursamt nog fick jag jättebra hjälp när jag väl kom fram och min MacBook skall under nästa vecka skickas in och läggas på operationsbordet.

Om McDonald's är riktigt tråkigt, eller om man är riktigt, riktigt alkoholpåverkad av dansk burköl kan man faktiskt somna i en hamburgerkartong inne på McDonald's. Och när man vaknar kan man mycket väl ha ett salladsblad och Big Mac-dressing på ögonlocket... Och när man ser någon som råkar ut för detta så ska man först fotografera, sedan gå ut utanför McDonald's och skratta så att man får ont i magen.

Under hela tiden som vi varit i Köpenhamn har jag förundrats över hur snyggt allt är. Snygga gator, snygga hus, synnerligen snygga cyklar, snygga människor, till och med snygga gatlyktor. Någon gång ska jag åka till Danmark enbart för att införskaffa en cykel. Vi har promenerat, promenerat och promenerat och överallt där vi gått har gatorna kantats av det ena huset mysigare än det andra. Jag är verkligen smått försälskad i Köpenhamn.

Efter tre härligt soliga dagar och två nätter med köpenhamnskaos och utryckningsfordon är vi hemma i lägenheten i soliga Växjö igen. Ser inte alls fram emot att spendera dagen tillsammans med Civilrätt av Malmström och Agrell men ska göra det ändå. Men först ska jag häva i mig en kopp kaffe. Soffan kallar på mig.

Förbannar och svär en ramsa över att ha en bil av ålderstigen modell. Vill dock tacka för att Svensk Bilprovning bjuder på kaffe. Ur automat.

Vad hände egentligen? Efter flera dagar i rad med solsken öser regnet plötsligt ner. Jag ska strax bege mig till skolan, innan dess ska jag dock lite på det största paraplyet jag kan hitta i lägenheten och dra på mig gummistövlar som går till knäna. Ösregn är dagens ord.

Håller på att packa den orangea (resväskan alltså) och trots att vi bara ska vara hemma två nätter så är väskan redan proppfull. Jag skyller på att jag är av det kvinnliga könet, vars starkaste sida är att packa - mycket.

1. Trädkramarkidsen invaderar stadens gator, sitter både högt och lågt och bär de karaktäristiska Dr. Martens-kängorna, nitbälten, trashade jeans och utstrålar ungdomsdekadens. 

Och en lång morgon också för den delen. Idag titulerar jag mig sjusovare och skyller på att det är omställningen till sommartid som ställt till det med mina sömnvanor det senaste dygnet. Trots att jag vaknade sent så vaknade jag till en strålande sol och blev genast på bra humör. Idag ska jag göra något roligt, något nyttigt och något nödvändigt. Exakt vad vet jag inte men det känns som ingredienserna för en bra dag skulle kunna vara att göra just dessa tre saker.

Sitter och sneglar på klocka på datorn och vetskapen om att klockan faktiskt ställts fram en timme blir extra tydlig när jag kommer på mig själv med att sitta med rufsigt hår och morgonrock trots att klockan börjar närma sig tolv. Solen skiner lite svagt utanför fönstret. Trots mitt sena och sega uppvaknande tror jag att det kan bli en riktigt skön dag.

Minns ni när man gick skottkärra när man var liten? Någon höll i ens fötter och så gick man med händerna på marken. Detta är inget man gör varje dag i någorlunda vuxen ålder men av någon konstig anledning så testade jag alldeles nyss. Sjukt svårt. Klarar ni av det?